De stängde av Älvsborgsbron precis då jag själv kämpade mig fram för Älvsborgsgatan gåendes mot en vind som verkligen hindrade min framfart. Högröd i ansiktet av ansträngning kämpade jag mig fram samtidigt som jag insåg hur komisk min framfart måste se ut för eventuella beskådare inomhus.
Mitt spontana förslag att besöka Röda sten och låta oss fläktas av vinden och göra årets första vildskri blev aldrig av. Ni vet den där underbara känslan att känna sig maktlös mot vinden och bara skrika för själva glädjen och frihetens skull.
Det blåste igår och med tv-volymen på max, för att kunna urskilja vad som sades, långt sittandes från fönstret funderades över vad den senaste smällen från fläktsystemet innebar njöt jag av en delikat middag med perfekt sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar