2008 det bästa året hittills

Nej tack

Somliga saker har jag svårt för, som när den där präktiga tjejen på förfesten som sjunger i kör ska börja soula med i låtarna. Högt som in i helvete tar hon i, lägger vänster hand ovanför brösten och sluter ögonen samtidigt som hon åmar sig i soffan. Inte ens när en annan i sällskapet gör narr av henne genom att börja fylleskråla främling förstår hon hur patetisk hon är.

Ny frilla

Jag kan helt enkelt inte bestämma mig om jag ser ut som en kommunist i huvudet eller om det är helt okej. Helt uppenbart är det dock att frillan inte passar till min garderob för inte kan det väl vara mitt humör det är fel på?

Per-Åke J.

Mitt morgonhumör är mörkare än någonsin. En viss Per-Åke J. förtjänar nämligen att få ett bowlingklot uppkört i arslet.

När en examinator har inprincip samma kurs för olika institutioner brukar de vara vänliga och låta studeterna gå upp på båda då de oftast vill att vi skall klara omtentamerna. Speciellt om vi ämnar gå upp på en tenta som har aningens större omfattning vilket i grund och botten skulle vara missgynnande.

Men nej. Det existerar en gammal man med så stor magen att han under föreläsningarna brukar vila armarna på den så som andra använder bordsytan när vi behöver slappna av en aning. Det existerar en bitter gubbe som med all säkerhet blev mobbad som barn och idag tar ut det över oss studenter tack vare hans maktposition.

Mannen i fråga har fler personer anmälda till sina omtentor än till tentorna då de rent ut sagt är omöjliga att klara. Att skriva 4 av 5 frågor FULLSTÄNDIGT KORREKT är näst intill omöjligt. Det spelar ingen roll om du visat allt tydligt i en figur eller om du skrivit ditt tillvägagångs sätt i punktform. Fattas det ett litet ynka kommatecken möts du av ett skrikande U.

Då institutionens studiecentra uppmanade oss för att gå upp på den andra omtentamen blev det förvånade då vi trodde att vår kära examinator Per-Åke J. skulle vara negativ och motsätta sig förslaget. Så här en dag efteråt nämner jag ytterst gärna hans argument:

Hej!
Jag får väldigt många frågor av det här slaget och brukar därför vara
ganska restriktiv helt i linje med vår institutions policy. Är det så
att dessa studenter *måste* vara godkända på kursen för att söka till
Berkeley eller Stanford? I annat fall känns det inte särskilt angeläget.
Jag tycker också det verkar väldigt oseriöst att denna fråga kommer upp
mindre än en vecka före tentamen.
Dock vill jag inte vara den som sätter mig på tvären. Jag kan ställa upp
på detta på följande villkor:
1) Godkänt betyg på kursen är ett nödvändigt krav för att kunna söka
till Berkeley/Stanford.
2) Ingen av dessa tentander går upp på tentan i augusti oavsett
resultatet på måndag. Detta extra tentamenstillfälle får alltså anses
ersätta augustitentan.
3) Överbetyg ges ej, bland annat eftersom kursinnehållet inte är identiskt.
4) Eftersom studenterna rimligtvis inte är anmälda till tentamen, så
gäller erbjudandet bara i mån av plats.
Jag hoppas också vi är överens om att det är ytterst olämpligt att någon
av dessa studenter går upp på tentan utan att vara väl förberedd. Om
inte annat, så kan det naturligtvis påverka min attityd till liknande
förfrågningar i framtiden. Systemet med kandidatexamen har tenderat att
öka antalet sådana.
mvh
Per-Åke J

Som sagt ett bowlingklot i arslet. Väljer att ta ut mitt sommarlov.

Dagens tips

Tro inte att du är bedårande vacker när alla människor du möter på väg till Ica ler tillmötesgående. Se istället till att dra ned din klänning som har åkt upp så att du slipper visa stjärten.                   

Då vet du att det är tentaperiod:

1. Hela ansiktet fylls av äckliga plitor på grund av all skit du stoppat i dig de senaste veckorna.
2. Du upptäcker att det är helg då du måste slå din pinkod för att komma in i Chalmers lokaler.
3. Du har på dig samma plagg två dagar i rad då du inte har tid att tvätta.
4. Hur mycket smink du än kletar på så ser du ut som en sliten arbetare från rosenlund.
5. Du fräser och snäser åt de som bemöter dig väl och vägrar att svara i telefon.

Och så funderar jag på att gå upp på en tredje tenta på måndag, idioti? Ja kanske.

Den som lever

Så sitter jag där, i tentasalen och väger på stolen. Alla andras pennor glöder, de skriver som dårar, det ser jag för jag sneglar på grannen. Min penna har fått nog, den vilar på bänken medan jag drömmer mig ut genom fönstret.

Vrider på huvudet som om jag stretchar nacken. Tar en klunk MER, väger pennan i min hand och försöker samla tankarna. Tänk taktiska tankar tänk. Finner det lönlöst. Planerar hur jag ska flexa vid granskningen. Drömmer mig bort  och målar små söta hjärta längst ned på svarsblanketten för fråga 8a.

The final countdown

Sitter utslagen i soffan med datan i knät och tv:n påslagen. På onsdag senast klockan 12.30 är det sommarlov. Sommarlov, smakar på orden, ljuv sötma.

Två tentor väntar dock. Två godkända sådana borde vara det samma som Standford, eller? Håll tummarna för mig, för imorgon betar jag av den första och ni andra borde göra samma sak så jag slipper åka ensam!

Carl Bildt

Om sanningen skall fram så har jag i grund och botten endast två idoler. Många pratar uppspelt om hur de mötte Anders Svensson eller Carola. Ursäkta, men det hade inte glädjt mig det minsta. Jag hade bara synat dem för en bra story.

Gällande Kungen och Carl Bildt är det dock andra visor. Ingen skulle ge mer för en kram av kungen eller ett glatt vykort med Calle i egen hög person. Nej, det är därför jag sitter och ler så här på morgonkvisten för det som enligt mig var kvällens höjdpunkt under gårdagens eurovisionfinal var när Bildt fick komma upp och kommentera:

Luuk - Sjunger du med i ESC-låtarna?

Bildt- Ja, om sång är den adekvata benämningen på de ljud jag utstöter.

Nämn en person med större självdistans? Och det var endast en av de briljanta meningar han förgyllde min tillvaro med. Bildt, Bildt, föralltid i mitt hjärta.

Sanslöst

Antalet användare av trådlösa tjänster i Kina ökar med 3 miljoner i månaden.

Pojken med fartränderna

För ett par timmar skickade en vän lyriskt över en länk. "Kolla Y. KOLLA. Sök på nummer 26"

Då länken tog mig till göteborgsvarvet misstänkte jag att det var en ful bild på en gemensam bekant. Då ansiktet inte var bekant frågade jag spydigt vad det roliga var. "Ser du inte bajset Y. ser du inte bajset"

Såhär ett par timmar senare sitter jag och viker mig över bordet. Pojken med fartränderna, endast 89:a har sannerligen fått sig ett smeknamn som kommer ta skiten ur honom. Starkt jobbat, ja möjligen men herrejävlar vad han måste ha tagit i.

Spårvagnsscenario:

Dörr nummer två i första vagnen pryds av ofantligt många bitar varningstejp. VARNING, UR FUNKTION skriker orden i lysande rött. Öppningsknappen är dold bakom fem lager tejp för att tydliggöra det tekniska felet.

Vagnen närmar sig Sahlgrenska och en dam i 50 - års ålder ställer sig lite hulkandes vid dörren flera minuter innan vagnen slutligen stannar in. Då börjar hon fenetriskt trycka på den övertejpade knappen. Varningstejpen verkar gå henne förbi och en vänlig medpassagerare får till sist visa henne till en annan dörr.

Tämligen förundrad sitter jag och småler åt händelsen och frågar mig om hon verkligen kan se så dåligt då jag själv är halvt blind. Längre i tankegången kommer jag inte förrän nästa dam förväntansfullt ställer sig framför dörren och utför samma procedur.

Dagens tips:

Lär dig det mest irrelevanta i materialteknik och du kammar hem en femma. Glöm allt du hört på föreläsningen för det är skit samma. Leta efter det som knappt nämns och du är hemma.

Helvete

Här sitter jag och ska skryta om ett exklusivt program som jag har när jag bloggar för M. Med högfaldig röst börjar jag:

Y. - Det heter windows...

Innan jag hinner komma på fortsättningen blir M. högröd i ansiktet tack vare en ohämmad skrattattack.

M. - Nähär har du?

Helvete, Windows Live Writer heter det ju.

Betapet

Gång på gång narras jag av mina vänner. De förstår nämligen inte betapets centrala roll hos min familj. Den med högsta score utses som mästare och får inprincip största möjliga makt vid middagsbordet.

Betapet är alfapet på nätet där du möter andra medlemmar Betapet klicka här.  Då spelet är tidsbegränsad går det inte att avbryta hur som helst. Eftersom spelet är på liv och död går det inte att avbryta hur som helst och förlora åtskilliga poäng.

Numera är det dock slut på alla glåpord, jag har nämligen fått medhåll från människor i min närhet. Idag ska det värvas så det står vilda till.

Är du sugen att möta den blivande mästarinnan så se till att få en match med storspelarn pygmen.

Suddigum

Så sitter jag i skolan och tragglar dessa förbannade litterära kurser. Om och om igen glider jag ifrån i tankarna. Frågar mig om jag någon gång suddat slut ett suddigum.

Konstaterar att det aldrig hänt, aldrig någonsin. Suddigum är något du tappar bort, de tar inte slut. Tills döden skiljer er åt hade det kunnat stå på fodralen som ofta skyddar dem. Tills döden skiljer er åt så länge du är vårdande och kärleksfull.

Tänker tillbaka på min samling. Röda små lok och doftande blomliknande kreationer. Sudd var på den tiden inte till för att användas utan för att bära med sig likt en trofé.

Återkommer till materialtekniken. Sätter pannan i djupa veck och funderar. Varför uppfyllde inte de fina sudden sin funktion. Vad är det för skillnad på sammansättningen i ett bra och ett dåligt sudd? Kan det vara så illa att de bra elastomerna  inte kan färgas och sättas samman?

Eurovision song contest semifinal 1

Lite spontana tankar angående årets första semifinal: (inlägget uppdateras allt eftersom programmets gång)

1. Israel: Tillhör landet ens Europa? (jag och geografi, skratta ni bara). Varför var endast en av dansarna avklädda? Var de andra för fläskiga?

2. San Marions: Tror utseendet är allt men att likna Harry Potter går endast hem ett år.

3. Norge: Kanske inte borde klaga på östländernas svågerpolitik med tanke på vad jag tycker om Norges bidrag?

Ok, efter mycket zappande ger jag upp, det är inte kul, det är fruktansvärt tråkigt. Eurovision går uppenbarligen inte ut på att leverera bra musik längre. Nej konstigast bidrag vinner och då får det fanimej va.

En lögn sårar alltid mer än sanningen

Det finns många situationer där människor inte vågar sig för att säga sanningen för att den tillhör kategorin obekväma sådana. I god tro tas en lögn till för ingen vill väl medvetet såra?

Vad som så ofta glöms är att sanningen i många fall är uppenbar och att den föredras framför en genomskinlig lögn. Eller är det endast jag som föredrar att bli slagen i ansiktet istället för förd bakom ljuset?

Påtvingade samtal

Vet ni vad jag avskyr? Att behöva ringa upp till en person för att personen ringt mig tidigare under dagen och jag avstått från att svara.

Det är så plastigt, så urbota dumt och svenskt. Varför måste jag egentligen ringa upp? Jo för att det är elakt att noncharlera bekanta. På med ett fejkat leende och försök att få det att spegla av sig på ditt tonläge.

Säg inte så, för ni förstår jag är så fruktansvärt dålig på att ljuga om jag inte hunnit förbereda mig. En sak om jag tar något ur luften men när folk frågar mig personliga frågor går det bara inte. Bristen av den egenskapen har satt mig i extremt ansträngda situationer som när jag inte kunde ljuga om att M.s rumpa var enorm. ( ja, det var jag som sa det och tror du inte personen ifråga idag är pinnsmal)

Det handlar inte bara om lögner utan att jag har svårt att låta intresserad när jag i själva verket är uttråkad. Så när jag för ett par minuter sedan tog sats och slog numret visste jag att jag  skulle avslöja mig.

Fylld av glädje sitter jag därför här och jublar över att vederbörande inte lyfte på luren. Nu har jag tid att samla mig och så att det åtminstonne inte ska låta som om jag håller på att dö av tristess.

No more, no more

Ok, det är så här det ligger till. Jag dricker sällan cola, ytterst sällan och då talar vi om max två gånger i månaden. Jag dricker sällan kaffe och du menar jag även där omkring två gånger i månaden.

Tillsammans med ovanstående äter jag sällan fet mat. Igår var det dock dags att äta den första kebabpizzan på dryga två år för att dämpa gårdagens bakfylleångest tillsammans med en liten burk cola.

Inte nog med att min kropp reagerar på fet mat, koffein, socker, jag spädde även på reaktionen med mjölk. Lite ont och uppsvälld i magen var smällar jag förväntade mig. Nu dryga 12 timmar efteråt ångrar jag mig rejält. Jag har nämligen inte kunnat sova en enda timme i natt och den som jag tänker hänga ut för dådet är mr. koffein.

Pinsamt

Vissa sorters flickvänner klarar jag inte av. Igår, ute på krogen gick jag fram till en bekants bror för att höra hur det var med min gamle kamrat. Två sekunder in i konversationen rycker någon tag i min arm och vänder mig om:

flickvän (argt) - VAD VILL DU?

Y. - Öh, jag känner R:s lillebror A.?!

Fruktansvärt pinsamt. Hur fan har man mage att rycka tag i något och ifrågasätta varför människan konverserar med sin pojkvän. Ursäkta men R. är inte fager och tanken att det skulle se ut som ett raggningsförsök existerar inte.

Omotiverad

Om sanningen ska fram så har jag varken tid, lust eller ork att blogga. I samma stund som jag skrev föregående mening kom jag på mig själv och min lögn avslöjades för att blogga tar ingen av ovanstående. Jag saknar helt enkelt motivation.

Givetvis råkar jag ut för samma otippade situationer dagligen men när inte orden faller på plats saknas lusten att förmedla dem. Såsom när jag tappade ner min handsfree i toaletten igår innan jag hunnit spola.

Det händer alldeles för mycket i mitt liv nu helt enkelt. Jag känner mig som en virrig höna och trots att nästintill allt är positiva händelser så skapas en enorm stress. Det vackra vädret får mig att tappa den lilla motivationen jag hade då läsperiodens kurser rent ut sagt suger.

Inte ens en månad kvar och sedan är jag fri. Att jag idag skall ringa och säga upp mig är en otroligt lättnad, eller kanske är jag smidig nog att inte säga upp mig utan endast tacka nej till de 10 veckor jag har fått i sommar. Vården bye bye, jag har vettigare saker att ta tag i.

Ok, jag avskyr den här dagen. Föraktar den innan den börjar.

Uppsvälld

Varje sommar går jag och inbillar mig hur gott det skulle vara med en tiptop eller en daimstrut fast jag egentligen inte är sugen. Därför beslutade jag mig för en timme sedan att motbevisa min egen dumhet.

Nu, dryga timmen efteråt har jag smält i mig både en tiptop och en daimstrut och jag må säga att det inte var något att hänga i granen. I sanningens namn kände jag för att slänga daimstruten men det finns inget bättre sätt att skapa avsmak för något än att äta det när det framkallar spykänslor.

Så nej gott folk, jag blir inte avundsjuk på er i sommar. Sanningen är hård men jag föredrar uppenbarligen sorbetglass.

Dagens fråga:

Från två av de lägenheterna jag ser från mitt köksfönster vädrar de var morgon sina lakan.

Är det jag som är ohygienisk eller de som är kvalserallergiker?

Dagens fråga?

Ja, det är sant, när jag sitter i datasalen tjuvlyssnar jag.

Etta - Nej jag valde biobasen för jag tycker ju inte om matte bara för att jag är så dålig på det.

Ursäkta men vad fan gör du på Chalmers då?

Bläck-suddigum

Dagens tips: Lyssna tro aldrig på din kamrat när hon påstår att ett suddigum i affären tar bort bläck.

Y. - Vad är det här för sudd?
M.(exalterad) - Jo men det är ju ett sånt som tar bort bläck!
Y. - Öh, va? Gör det?
M. - Ja men det ser du ju. (läser på tyska) Ish .... tusche.
Y. - Nähä vad fräckt, jag kan ju inte tyska.

Nu sitter jag här i datasalen lurad. Suddet tar nämligen inte alls bort bläck utan OH-penna på OH-blad.

Dagens I-landsproblem

Varje år är det samma visa: jag vågar inte ta ur duntäcket ur påslakanet då jag avskyr att vakna på grund av kyla.

Ni förstår, att somna av svettningar eller skälvningar av kyla är för mig omöjligt. Varma dagar vänds huvudkudden om och om igen för sidan mot sängbotten är alltid några grader kallare.

Oftast brukar jag fega och ta ur duntäcket och sedan placera det strategiskt ovanför så att jag lätt i sömnen kan sparka av mig täcket. Detta kan jag dock själv uppleva som lite ohygieniskt då jag oftast sover naken och det här året är tanken att jag ska lyckas pricka in rätt datum.

Nu faller det sig så att jag tror att dagen är kommen. Natten tills imorgon är det endast jag och mitt tomma påslakansset som ska ägna natten tillsammans. Har inte ni samma problem?

Snälla vakna och gå hem

Just nu har jag två manliga bekanta som ligger och sover i min lägenhet. Själv sitter jag i köket och beklagar mig. Snälla vakna och gå hem så att jag kan använda min lägenhet.

Skräckscenarion

Folk blir överfallna, det är inget någon kan ha undgått men att gå runt och vara rädd är enligt mig detsamma som att ta död på livets sötma.

En god vän till mig rabblar upp skräckscenario efter scenario, redan efter ett par sekunder stänger jag av öronen. Visst det kan hända och det händer men att göra mig illa är ingen bedrift och att vara på fel plats vid fel tidpunkt är ju inget vi är medvetna om förrän efteråt.

Vännen ifråga ber mig alltid skicka ett sms när jag väl kommit hem, något jag alltid glömmer. Att jag ska lova något jag redan iförväg vet att jag kommer glömma skapar bara oro. Krasst eller vad ni vill kalla det men om jag inte skickar sms:et så vet hon ingenting förrän olyckan redan varit framme och vad gör det då för nytta? För om jag någon dag drabbas så är jag övertygad att jag faktiskt ringer henne efteråt.

Nej, onödig rädsla ger oss ingenting. När ondskan väl är framme sägs det vara något mellan mig och den gud jag inte tror existerar. Peppar peppar ta i trä men saker jag inte kan påverka vill jag inte slösa energi på.

Vad du inte bör göra under ett styrketräningspass

1. Tycka det är pinsamt med uppvärmning och därför vara som en död fisk igenom de två första låtarna.
2. Lägg på fel tyngd och inte lära dig av misstagen och därför endast vara aktiv under 15 % av passet.
3. Tycka det är pinsamt och onödigt att stretcha och därför lämna salen tio minuter innan.

Och så klagar ni säkert och påstår att träning inte ger någon effekt.

Komplicerat?

De jag inte håller av blir jag inte besviken på.

Barnpizzor

En sak är säker, jag är inte stor i maten och det är inget jag parerar med. Däremot är inflationen gällande pizzor mer än upprörande.

Kommer ni ihåg de gamla klassiska pizzakartongerna med vit bottenfärg och ett tryck i grönt och rött. Deras storlek var enorm, areamässigt, jämfört med dagens bruna kartong som endast fyller upp volymen genom sin höjd.

Nej, detta är oroväckande för aldrig har lilla jag orkat klämma i mig en hel pizza. Förr i tiden var det så pass att jag med nöd och näppe kunde få i mig halva och då fick jag baskemig kämpa och sitta med gaffeln i högsta hugg i över en timma.

Nu sitter jag hemma ett par timmar efter att en hawaii med extra banan minus ost slunkit ned för att skvalpa runt i magsäcken tillsammans med läskeblask. Tro mig, jag är proppmätt men det var utan ansträning hela måltiden försvann.

Så säg mig, är det inte illa. Det som idag säljs som en vanlig pizza är minst sagt i samma storlek som nittiotalets simpla barnpizza.