Väderkomplikationer

När jag ser en sådan här väderkarta blir jag aningens konfundersam för var någonstans ligger egentligen städerna?

1. Till vänster om där stadens namn är utskrivet?
2. Ovanför utskriften?
3. Vid den gradbeteckning som är nämnd intill stadsnamnet?

För jag som aldrig bekantat mig med geografi skall utläsa kartan kan jag likaväl tycka att Göteborg ligger vid den klara solen som straxt under rakt under det gråa molntäcket. Vad jag vill utlysa är nämligen att städer på väderkartor härdanefter märks ut med en röd prick.

Hoppstyltor

Ett par hoppstyltor noterar J. och pekar mot killen längst bak i vagnen och två sekunder senare är konversationen i full gång. Nej, jag tycker inte det är bonnigt att prata med okända människor på vagnen, jag tycker snarare det visar på god EQ. För är det egentligen inte löjligt att vi dag ut och dag in sitter och tiger vare sig vi befinner oss på vagnen eller gymmet, för att prata med okända människor tabubelagt.

Istället för att stå där stirrandes ut genom rutan eller i detta fallet konverserandes med J. och A. kommer jag på mig själv där jag står och stormler. Mannen med styltorna är exalterande. J. frågar och frågar, jag fäller en och annan förundrad kommentar. Ja egentligen påminner vi nog, J. och jag om två femåringar som blivit lössläppta i en leksaksaffär.

Med nyfikna blickar får vi känna på fjädern, för ja, vi tar oss friheten att närma oss. Vi vrider på huvuderna och funderar. Ett par hoppstyltor från Hobbex för endast 1800 kronor och hela 45 km/h ska användaren komma upp i.

Frågande synar jag honom uppifrån och ned, nedifrån och upp. Skeptiskt då jag inte trodde att människor som honom fanns. Hoppstyltor är väl något som hör serietidningar till och helt plötsligt är det som om jag springer på Janne Långben på 3:ans spårvagn.

J. och A. skrattar åt de beundrande blickar jag kastar. Nej, jag vill inte prova hör jag mig själv säga. Lögnare. Tanken på mig iförd styltorna med ett gult fjäderskydd. Helt plötsligt skulle pygmen förvandlas till en jätte med lysande stålben. Tyvärr räcker inte vikten till för hans fjäder men annars, annars hade jag kanske kunnat med att låna en främlings hoppstyltor.

Påminner mig själv om hur det var med balanssinnet under dagens styrkeyoga - katastrofalt. När de andra stiger av tar jag genast fram mobilen. Han jag endast trodde fanns i tecknade verisioner står kvar. Likt en fjortonåring leker jag med mobilen för att han skall slippa känna sig utstuderad av mina nyfikna blickar.

Tisdagen den 29:e april

Tummarna hålls krampaktigt. Idag är en dag av extremt viktig börd.

Havtorn

Kanske är det jag och min okunskap men den nya smaken inom bubbelvattenvärlden har irriterat mig länge nog, så här kommer äntligen en utläggning om havtorn.

Havtorn växer på buskar i näringsfattig jord vid kusten i såväl Europa som Asien. Det är vanligt att växten odlas just för att binda marken så att den inte sprids för vind och vatten. Själva namnet kommer från att busken har kraftiga törnar och det botaniska namnet Hippophae Rhamnoides från de gamla grekerna som använde växten till kapplöpningshästars diet.

Havtorn är ett gult bär med en smak som liknas en söt passionsfrukt. Bäret är rikt på vitaminer (speciellt C-vitamin), mineraler, antioxidanter och fettsyror. Av bären görs mos, sylt, saft, gelé och marmelad samtidigt som havtorn även används som smaksättare i diverse såser och drycker. Bladen från busken är proteinrika och används bland annat som djurfoder och till te.

Havtornsolja som utvinns ur kärnorna sägs lindra hudsjukdomar och göra huden vacker och friskt samt hindra den från onödigt åldrande. Faktum är att havtorn använts i traditionell läkekonstmedel i Kina och Tibet sedan flera tusen år tillbaka. Havtorn används även idag i Kina mot matsmältningsproblem samt hosta samtidigt som bären sägs "stimulera blodflödet".

Lurad

Ovanför mitt hem var himlen klarblå och solens första strålar påminde mig om att fönstrerna måste tvättas i veckan. Då alla väderprognoser sjöng samma melodi om tjugo grader varmt och strålande solsken var klädvalet mer än simpelt.

Nu sitter jag här i skolan och muttrar. Ovanför taken syns endast ett tjockt grått molntäcke och här sitter jag med hudfärgade strumpebyxor. Tacka gudarna att det åtminstonne är varmt men ni har all tillåtelse att garva åt mig om ni möter mig lite senare när regnet faller från skyn.

Han var åtminstonne ärlig

Min mailadress är inget okända människor kommer över hur som helst med tanke på dess uppbyggnad och jag blev därför smärre förvånad när ett för mig okänt namn bad om att få bli tillagd.

Aningens förbryllad accepterade jag och lite senare på dagen utvecklades en desperat konversation:

Y. - Ursäkta, vem är du?

D.  - Öhh Danne..

Y. - Ok, känner jag dig?

D. - Nej, jag tog din mail från ett kedjebrev som någon polare skickat till dig. Behöver jag slicka dina fötter nu eller? :P :P :P

Y. - Ok, desperat. Brukar du göra så?

D. - Ja! Behöver jag slicka dina fötter nu eller :P :P :P

Y. - Nej, det kommer du aldrig få tillfälle att göra.

 

Idiot. Självklart blev mannen ifråga blockad omedelbart. Så alla ni kära, från och med nu finns det ännu en anledning att jag inte vill ha några kedjebrev i min inkorg.

Händig man sökes

I väggen ovanför min säng syns två fula hål. Tapeten i hålkanterna frasar sig lite lätt och rotar du lite i hålet väller diverse gipsfragment ut ned på min vänstra huvudkudde.

Likt en sol strålade jag ikapp med de gula klotet i det blå då jag lämnade järnaffären med en drös nyinköpta skruvar. Tanken att i förväg ta redan på vilken bredd skruvhuvudet var tvunget att ha hade nämligen inte slagit mig och efter mycket velande försäkrade jag mig genom att köpa två olika sorters. Pengauppoffringen ansågs nämligen mindre än att behöva besöka affären lite senare under eftermiddagen då den är belägen flera hundra meter från min lya.

I vilket fall som helst blev jag påminnd att min käre far återfått sin verktygslåda då jag öppnade min egna. Den ensamma hammaren tillsammans med alldeles för få tänger och framförallt avsaknaden av en skruvmejsel.

Var herre reder sig själv och då jag alltid upplever mig själv som påhittig började jag raskt spika in en del av skruven i väggen för att sedan fenetriskt skruva spiken blodig med mina små sköra barnahänder.

Trots att tålamodet sägs vara min bästa vän kändes hammaren alltför lockande och ett par sekunder senare syntes endast skruvhuvudet. Så som mitt egna samvete talade hörde jag pappas röst om den viktiga skillnade mellan trä- och gipsskruv för i ärlighetens namn hade inte skruvarna satt sig för fem öre. Letandet efter gipsplugg blev dock förjäves då jag även lämnat tillbaka dessa till mina händiga föräldrar.

Plötsligt uppenbarade sig en spiklåda i garderoben och efter att ha prövat och måttat bestämde jag mig raskt för att spika upp hyllan. Strålandes nöjd med mitt resultat placerade jag därefter mina glasljusstakar för att bara fixa till den sista finessen.

Hyllan jag satt upp skulle nämligen länkas samman med en likadan och jag behövde få dit den plastbit som skulle lösa problematiken. För kung och fosterland, sjöng jag glatt när jag med all min kraft pressade biten på plats. Innan jag hann le åt mitt projekt hördes ett kras då ljusstakarna föll huller om buller från hyllan och krossades rakt över min huvudkudde.

Förlåt

Somliga underskattar betydelesen av att be om ursäkt. I de flesta fallen ligger det för mycket stolthet i vägen något jag tycker är synd då vi alla befinner oss på samma nivå.

Ett simpelt ord kan få så många spänningar att släppa. Det handlar inte om att de i tvisten skall återgå till det normala. Vissa vänskaper är svåra att reparera och ofta kan ett stort svek få de berörda parterna att inse vad den andra går för.

Även om det inte gäller att lösa saker så kan  hela samvetet lättas och vardagen bli ljusare för ingen tycker väl om att gå runt med ilska i kroppen.

Tyvärr verkar det vara få som följer mitt resonemang. Jag har inga problem att be om ursäkt och stanna där. Det finns inget mer befriande än att sätta punkt. Kanske beror det här på att jag inte tycker om att hänga kvar i det gamla och alltid vill lägga saker bakom mig.

Allt för många relationer i såväl familje-, vänskap-, eller kärlekskategorin skapar så mycket obehag på grund av avsaknaden av ett simpelt förlåt. Så svälj för guds skull, svälj. Din stolthet har du nämligen inte mycket nytta av.

Springnota

Häromdagen påminde en manlig bekant mig om kvällen som såhär i efterhand har många namn.

Om jag minns alldeles rätt,(och varför skall vi anta något annat?) så var det på självaste långfredagen förra året som mina vänner och jag slog oss ned på en krog för att beskåda hur blåvitt spelade hem en lekande lätt seger.

Dagen i ära var likt en sommardag och trots att jag på sätt och vis blivit dumpad fyllde en konstig lycka min kropp, ni förstår en av de manliga bekanta kanske var lite mer än så på den tiden och innerst inne så handlade dumpningen endast om ett par månaders uppehåll.(med facit i hand).

Av okänd anledning föll det sig så att alla de andra fick betala i förskott, då de beställde i baren, och jag som hade lyxen att bli uppassad av en serivtör fick givetvis vänta med min betalning. Det är därför enligt mig inte speciellt konstigt att jag lämnade stället med ett stort leende på läpparna i armkrok med A. för att sekunderna därefter få kinderna fulla med blod.

-Ursäkta damen, URSÄKTA! Har inte du glömt betala?

Endast synen av den utspringande serivtören fick mig att vilja sjunka genom jorden. Aldrig skulle väl jag: den naiva godtrogna medborgaren försöka mig på en springnota. Inte nog med att situationen var pinsam i sig. Givetvis brast de övriga ut i asgarv för somliga saker verkar endast drabba mig tack vare min svävande tankegång.

Skamset bad jag om ursäkt och rusade in till bardisken. Lyckligtvis var de andra i sällskapet aningens berusade när vi begav hos hem till A. och han lyckades som vanligt reta mig i den mängd att jag endast såg det som den slags uppvaktning det var.

Solsken

Åh, ännu en dag med solsken tänker ni glada människor.

Åh solsken, suckar jag tungt tack vare min gräsliga förkylning, för sitta i solen är uppenbarligen inget för mig idag heller.

Givetvis kommer det därför spöregna till helgen när jag väl är frisk. Bitter, jag?

Telefonförsäljare

Ettrig försäljare - Hej jag ringer från ....

Y. - gäller det försäljning är jag inte intresserad.

Ettrig försäljare - MEN HALLÅ! du kan väl åtminstonne ge mig en chans. Du måste ju höra erbjudandet först innan du kan tacka nej!

Y. - NEJ! jag är nöjd med det jag  har och jag sitter och pluggar! (klick)

Avskyr ettriga telefonförsäljare. Respektera mitt nix-medlemsskap och var framförallt inte uppkäftig mot mig kvinna.

Is-glass

Barn och mjölkallergiker gjorde sommartiden till en tuff period där vi stod, mina vänner och jag hängandes över glassboxen på Ica.

De flesta kunde stå där dreglandes över glaset och göra så pass många feta fingeravtryck att det blev omöljigt att vad som egentligen fanns att välja på. Själv räckte det med ett par sekunder och det här inte på grund av en stark beslutsamhet utan avsaknaden av isglassar.

Medan de andra barnen pratade om såväl tip top och årets nya magnum stod jag där trumpen med min piggelin. Calippo i cola eller smultron smak,igloo eller piggelin, igloo eller calippo. Liten och naiv klagade jag dock ej utan var i grund och botten överlycklig varje år det fanns mer än 3 glassar jag kunde välja på.

1993 blev något av en lyckosommar. Likt manna från skyn kom  spirello (dagens twister) till moder jord, en isglass med mjukare konsistens och helt plötsligt var det inte tal om de barnsliga tråkiga glassarna jag tidigare fått stå ut med. Då kunde även jag få köpa en fräck glass trots att barnen i min omgivning alltid varit avundsjuka då  jag fick köpa calippo, glassen alla föräldrar skydde på grund av sin sölighet.

 1997 uppfylldes lyckan av en isglass med choklad! Mina innersta önskningar verkade gå i uppfyllelse.( För ja, vi mjölkallerigker tål choklad, äkta choklad och detta innefattar även nonstop, mintkakor och diverse andra chokladsorter.)

Som ni förstår var min uppväxt hård och tuff och klandra mig därför inte när jag sitter här och hostar i sängen med en äkta is-glass (läs enorm isbit). Definitionen är för er kanske okänd men en äkta islass är nämligen en hemmagjord saftglass fast endast gjord på vatten.

I brist på annat kanske ni tänker och givetvis har jag inte en saftflaska ståendes hemma, jag är faktiskt över tolv år gammal. Men då juice-glass inte kändes aktuellt blev det den naturella varianten och ja, såhär i efterhand måste jag säga att det lindrar hostan.

Avguda ej, avsky och förakta

Tanken att ställa mig med en megafone på kungsportplatsen och berätta hur det egentligen ligger till är lockande.

Extreme Home Makeover

Så sitter jag här snörvlandes framför tv:n och tittar på usla program i brist på annat. Snuvan och hostan håller mig inomhus och persiennerna är neddragna så att jag slipper se den blåa himlen och bli förförd av solskenet.

Det är inte första gången det händer, i ärlighetens namn tror jag inte jag har sett enda Extreme Home Makeover avsnitt utan att tårarna rinner. Nu brukar jag i och för sig inte följa programmet, jag är ju inte mycket av en tvtittare men borde jag skämmas?

Är det så illa att gråta till programmet eller sitter även ni hemma och tiger genant om ni blir påkomna?

Afasi och Filthy - jobb. Förfesten är maxad-

Värmande vår

Sitter ute på en av grillplatserna på gården. Himlen är klarblå och vinden fläktar endast stillsamt de små fjunen jag inte lyckats få upp i min hårt knutna knut i nacken.

Iförd endast ett par korta shorts och linne sitter jag med solbrillor och tar mig igenom kurslitteratur. Önskar innerligt att jag kunde påstå att jag plöjer men att ljuga påstås färga tungan svart och med tanke på att det är fredag känns det inte speciellt lockande.

Den orangefläckiga katten som enligt mig alltför ofta stirrar på mig när jag står naken framför spegeln från grannens fönster stryker runt staketen. En äldre man rastar sina barn på lekplatsen och deras skratt är mer än glädjande.

Egentligen lockar Röda Sten men något får mig att inse att vindarna med all säkerhet blåser starkare där. Testar en än gång att ta av mig tröjan för prinskorvsarmarna har varit instängda allt för länge.

Tragiskt

Sitter på vagnen, ihopsjunken med p3 i öronen och metron utbredd över knäna. Ögonen far över rubrikerna och artiklarna väljs varsamt.

Marklandsgatan närmar sig. Det skär sig i öronen i den sista svängen. Ändhållplatsen är plötsligt synbar och de som nyligen sov börjar sakta men säkert maka på sig.

Utanför mitt fönster vinglar en liten grabb fram. Sakta och säkert lyfter han sina ben täckta av fetma. Ankgången är ett måste för rör han inte benen likt en hjulben borde det bildas enorma skavsår på insidan av låren.

Panikslagen ser han hur 8:ans spårvagn närmar sig. Avståndet till dörrarna uppskattas till 40 meter. 40 meter, inget avstånd för oss vanliga. Ett par raska utan brådska och vi skulle bestigit vagnens 3 trappsteg.

Ungens feta kinder blossas upp. Det redan svettiga ansiktet grimarseras och likt en gorilla lyfter han fötterna aningens raskare. Alla beskådare på min stillastående vagn ser hur han tar i, kämpar för kung och fosterland. Hans knubbiga armar rör sig hetsigt fram och tillbaka. Axelväskan skumpar mot hans feta arsle.

Tio steg och hans maxhastighet verkar vara nådd. Till vänster om honom närmar sig en medelålders kvinna. Små nätta steg i röda klackskor. Hon trippar så försiktigt att det ser ut som om vinden för fram henne. Utan ansträning  flyger hon förbi det springande tjocka barnet. Elegant svansar hon på vagnen. Dörrarna stängs och ringklockan slår. Ljudvågorna vibrerar i öronsnäckan.

På hållplatsen står en grabb med lökar stora som meloner. Den gråa jackan är avslöjande. Vagnen framför min börjar rulla och jag glädjer mig att äntligen få lämna min fönsterplats.

Slutkörd

All energi är som bortblåst. Suckar tungt och beklagar mig över dagens uppdrag. Släpar med fötterna i var steg jag tar och försöker analysera den obehagliga känslan som fyller min kropp.

Ser mig själv ligga utslagen i sängen, ett minne från gårdagen. Hur mycket jag än anstränger mig förblir armarna lealösa.

All energi jag sprudlade med i förra veckan har flytt sin kos. Kan inte annat än tycka synd om mig och skylla på en invasion av virus för varför skulle halsen annars bränna lite smått nu på morgontimmarna?

Pensionärslunken

Är det bara jag som skäms och sänker blicken när jag i vanlig promenadtakt nästan springer förbi en pensionär som gör allt för att lägga raksträckan efter sig?

Är det bara jag som rodnar lite lätt och känner mig oförskämd när jag möter deras svettiga ansträngda ansikten med ett flyktigt leende och en blygsam nigning?

Kanske är det så att det endast är jag som tror att jag förolämpar dem med min raska gång. Vem vet, de kanske inte alls lider av sin snigelaktiga framfart utan egentligen självmant valt takten för att hinna se vad som annars bara svischar förbi på näthinnan?

Mekanik

NEJ! Något är fel i systemet när jag är övertygad om att jag langat hem en femma, då jag inte kan kunna kursen bättre, och langar hem ett U.

Att 18 % får godkänt på en omtenta är inte okej. Systemet på tentan är inte humant. Ingen kan göra en tenta utan slarvfel vilket resulterar i ett oändligt u:ande.

U U U U, så långt ögat kan se och då talar vi inte om det förtjusande U:et som vi ljuder när någon imponerar utan U som i bu och uselt.

Förra gången var det avsaknandet av ett minustecken som stjälpte min framgång och denna gång har jag inte den blekaste vad det är för punkt jag inte markerat tillräckligt tydligt.                                                                               

1 av de 17 av alla 93 som skrev tentan.

Dödsstraff

Allt har sina för- och nackdelar. Idag känner jag starkt för att införa dödsstraff i Sverige och med ytterst smärtsamma metoder ta död på den jäveln.

Först borde snoppen skäras av och pungkulorna punkteras. Varför skall han få sitta i svenskt fängelse alldeles för många år och norpa av våra skattepengar?

Skjut svinet, han får mig att må illa och agget kommer blåsas upp om någon påstår att han faktiskt har en psykisk störning och döms till psykvård. Kväv honom långsamt, det sägs vara det värsta sättet att dö på.

Så fort han släpps på fri fort kommer han forsätta med sina dåd. Låt den jäveln förblöda, han som tog livet av en oskyldig flicka.

Gorillan

Med oss upp till Sälen tog grabbarna tre stycken gorilladräkter som de bar en hel dag. Att det blev succé på afterskin och stage dive var kanske inte alltför otippat.

Först på med dräkterna var dock jag och S. då vi under en förfest arrangerade ett par sensuella  bilder:

Citat Sälen 2008

Anna och Frida (pekandes på Angeredsbron) - Hallå, vad heter den bron?

Sofi - Angeredsbron! Visste ni inte det?

Anna och Frida - Öhh NÄ, vi trodde det var Älvsborgsbron.

Sofi - ÄLVSBORGSBRON!

Anna - Ja för ligger inte Älvsborgs fästning här?

Inte många rätt där.

Anna - Alltså i Åmål står det "Välkommen till Åmål vid Vänern" och då undra jag om det finns ett vid Vättern också.

GIvetvis Anna, givetvis, ett vid var sjö i hela landet.

(Gammalt men togs upp) Jonas - Åh vad har du köpt för drink?

Niclas - Pineapple ...(någonting)...

Jonas - ÅH äpple, vad äckligt. Varför tog du inte något gott som till exempel ananas?

...

Ylva - (försöker prata norska) - jag vill ha en mjölkeskak.

Anna - Vaddå, Oboy?

Nej Anna, milkshake säger vi i Sverige.

Stöten

Så då drar jag gott folk till snöbeklädda fjäll (läs kullar), till ett röj utan like (läs barnfamiljernas paradis). Den sista städningen av lägenheten är igång så ska jag försöka fixa lite inställningar så ni får otippade hälsningar från mig under tiden.

60 - talets bibel

Morgonen hade varit värdelös om inte en kär kurskamrat hade langat upp sin kalender i storlek med en telefonkatalog med bruna pärmar och gulblekta sidor.

-"Jag fick den av min pappa, han råkade beställa fel" 

Ja det brukar väl heta så, tänk vad vi stackars studenter måste prioritera på grund av vår ekonomiska situation.

Alltså, ni förstår alltså

Förra veckan var inget undantag, kursen informationsystem ger mig kalla kårar därför att:

1. Föreläsare nr 1 talar en för mig okänd dialekt samtidigt som han pratar i ett skägg som inte existerar.
2. Föreläsare nr 2 i skepnad av en ond Lasse Berghagen kan konsten att inte förmedla något relevant under flera timmar.
3. Föreläsare nr 3 missbrukar ordet alltså genom att stoppa in det tre gånger i varje mening : "alltså vi ska se alltså, informationsystem alltså".
4. Trots att ingen hittills sagt något relevant baseras varje föreläsning på i snitt 5 artiklar à 25 sidor på engelska.

Restskatt

Så plötsligt en dag ligger det där i hallen, slarvigt placerat nedanför brevinkastet. Det blåa plastfodralet är repellerande och billigheten lyser igenom på samma sätt som en lättklädd kvinna i Rosenlund nattetid.

Förskräckt hoppar jag över det i tamburen och skyndar mig in i köket. Köksdörren som aldrig stängs smälls ingen och svettdropparna börjar sakta men säkert frodas vid hårfästet. Varje års fasa är här för hur jag än gör har restskatten förföljt mig i alltför många år.

Tanken att öppna den plastiga förpackningen existerar inte. Trots att jag aldrig jämkat, trots att jag lämnat in skattesedlar med procentsatser om 33 procent har oturen likväl väntat runt hörnet.

Nyfiken i en strut, tyvärr. Tio minuter senare river jag hetsigt upp den blå och ett par minuter senare strålar jag likt solen.

Afro power

Det är svårt för mig att ta ett träningspass på allvar när det ser ut som om träningsledaren får orgasm var gång hon juckar lite lätt på stjärten.

Det känns heller inte som en slump att just den övningen där rumpan ska skakas upprepas alltför ofta jämfört med de övriga dansstegen och det enda sättet för mig att genomlida plågan var att spänna blicken i min egen spegelbild tills någon idiot placerade sig framför mig vilket ledde till att det var hennes röv eller träningsledarens ansikten som gällde.

Pest eller kolera, ibland är livet alltför komplicerat speciellt då jag undvikit personen i fråga men ibland vill det sig annorlunda. Ulla-britt, eller vad du nu heter, lämna för guds skull aldrig över ditt pass igen utan min vetskap.

Svenskar är vi allihopa, allihopa, allihopa

När någon frågar mig var jag kommer ifrån beror mitt svar på var jag befinner mig. Är jag utomlands svarar jag givetvis Sverige och inte Göteborg. Befinner jag mig hemma svarar jag däremot självfallet vilken stadsdel jag bor i och inte Sverige, för nästan alla svensktalande är väl svenskar?

Jag tycker det är skrämmande när människor med utländskt påbrå inte ser sig som svenskar utan hellre benämner sig som invandrare. Vad är det egentligen som gör mig till svensk? Jo inget annat än mitt medborgarskap. Invandrare och svensk är inte två skilda begrepp. Jag är inte alls förtjust i benämningen utan föredrar nysvenskar för det är väl med talande? Anledningen till mitt val av en föregående rubrik är just för att väcka anstöt.

För mig står invandrare för en livsstil och inte en hudfärg. För även om det är medborgarskapet som gör oss till svenskar så förknippas svensken med en viss etik och moral.  En människa med svenskt påbrå kan bryta och en med utländskt påbrå kan behärska språket som rinnande vatten.

Nej, bort med invandrare, blattar och svennar. Visst måste vi människor kategorisera men är det inte mer passande att benämna de olika typerna efter sin livsstil. För att en av mina bästa vänner är invandrare säger inget men att bedömma henne som stilren, bohemisk eller ghetto är både mer rättvist och talande.

Aurafoto

Ingen kan väl ha missat när allas vår Stig-Helmer gör ett aurafoto och i ärlighetens namn trodde jag inte påhittet fortfarande fanns i vår moderna värld.

Aura kännetecknas ofta som en människas utstrålning men även som ett konkret existerande energifält runt levande varelser. Fina färgstrålar bygger upp auran där varje färg har en unik betydelse. Färgerna avslöjar bland annat information om individens känslor, förmågor och vitala energier

Aurafärgerna visar en persons fysiska, emotionella och mentala tillstånd och kan därför variera på grund av olika omständigheter. Den så kallade grundauran förändras endast efter stora förändringar men energiutstrålningen varierar på grund av såväl hälsa som livsinställning.

Syftet med aurafotografering är att få veta mer om vårt inre och vår omedvetna värld och påstås användas av såväl läkare och terapeuter något som för mig endast känns som påhittat blaj.

För om det nu finns ett energifält runt var individ. Hur avläses då detta då en aura oftast innehåller  flera färger och varje färgs betydelse är minst  fem helt skilda adjektiv?

Andras misslyckande är min framgång.

Blattar

Något som beundrar mig hos människor med utländskt påbrå och det gäller såväl greker som japaner är deras hjälpsamhet i svåra sitautioner. Det är aldrig tal om att ge för mycket och inte dela med sig av vare sig prylar eller omtanke.

Svenskar engagerar sig sällan i en främlings misär då de inte anser sig ha med saken att göra. De rycker endast lätt på axlarna, kastar ett par glåpord och går stöddigt från platsen. Nysvenskarna däremot, stannar upp och gör allt de kan för att vara till hjälp.

Ingen uppskattar hjälpen mer än en människa i nöd. Det krävs så lite för att göra underverk. En klapp på axeln, ett par värmande ord eller varför inte bara lite respekt och medmänsklighet?

Nej, vi blåögda jävlar är för bortskämda. Endast de som själva varit drabbade av olyckan är de som förstår. För i ett samhälle där alla intalar sig att det aldrig händer en själv finns det ingen anledning att hjälpa andra då du aldrig får något i gengälld.

Sängbord

Önskar jag hade ett bord av de slag som pensionärerna har när de blir serverade mat i sängen. Litet, nätt och ihopvikbart. Istället sitter jag framför tv:n med min bakispizza och beklagar mig att jag  måste välja mellan att äta och luta mig tillbaka mot soffryggen.

..

Agget inom mig sväller och får kinderna att blåsas upp. Känner för att sätta mig på vagnen och bara spy galla över de övriga medpassagerarna. Peka finger och skrika. Berätta hur jag förnedrar dem i mina tankar. Påpeka valet av klädsel och rycka retsamt i allt näshår jag ser. Rufsa dem i håret och stampa dem hårt på var tå.  Glo som ett fån och grimasera äcklande av deras uppsyn. Dömma, tala utan att tänka, vråla ut den senaste radiodängan. Ta dem på brösten eller skrevet och ropa ballaballa. Hytta med näven och dra i nödbromsen. Rapa högt och blotta brösten. Sparka upp dörren och argsint lämna dem i förbryllelse.

 

Det kallas pms och drabbar mig en gång i månaden.

Nattvandrare

Gatulampan utanför dinglar stillsamt i sin vajer och avslöjar mina smutsiga fönstret. Takten är sövande och huvudet sjunker allt längre ned.

Asfalten pryds av en glimmande vattenhinna, de stora pölarna upplevs som havsdjupa och mystiken tätnar. Brunnslockens upphöjningar liknas torn och var person som beträder plattan blir prinsessan med det långa håret. Lerpölarna i den tragiska rabatten blir gyttjemonster och buskarna hårbeväxta varelser.

Gatulampan utanför dinglar stillsamt i sin vajer och för mig till sagornas värld. En nattpromenad i mystiken är mer en än längtan. Lätta steg över asfalt i smala gränder.

Gårdsfest?

Helt plötsligt parkerar en enorm spendrups lastbil utanför gårdsporten. Någon skall med all säkerhet ha en redig skiva ikväll för någon kvartetskrog existerar inte.

Och folk påstår att majorna inte är alkoliserat..

Pubrunda

Efter alltför lång tid, enligt alla andra, var det alltså dags att besöka Chalmers (ökända?) pubrunda.

När en i sällskapets klänning fastnar ovanför naveln på ett relativt fullt dansgolv kan kvällen aldrig vara annat än lyckad. Och trots att jag såhär i efterhand är mer än nöjd kan jag likna kvällen med den då jag förlorade min oskuld för ett antal år sedan. En lyckad kväll men den skapade inte riktigt ett sug efter att återuppleva tillställningen.

Fast precis som med öl och sex kanske jag måste uppleva det minst två gånger innan jag börjar sukta efter Chalmers pubrunda?

Att avsky någon för kärlekens skull. En underskattad känsla.

Vänners obegripliga val.

Att kissa i duschen

Somliga upphör inte att förvåna för jag trodde folk över 4 år nöjde sig med strålen från duschmunstycket.

Ack nej, det finns även vuxna dusch-kissare och snälla säg inte att ni tillhör den rara skaran. Även om ni har rätt när ni påstår att ni direkt duschar av det så äcklar det mig. Vissa saker är inte okej och det här är en av sakerna.

Ett grekiskt F

Alla dessa grekiska bokstäver åt höger och vänster i den mängd att jag var övertygad att jag sett alla 25 eller hur många de nu har. Till min stora förvåning dök det upp ett nytt under dagens materialteknik av en utländsk doktorand. Lite förvånad ritade jag tecknet likt ett garnnystan och frågade mig hur det kom sig att ingen annan föreläsare valt att använda tecknet.

- Now, we wanna find fitta.

Och så här i efterhand förstår jag gott och väl varför svensktalande föreläsare har valt att inte använda det grekiska f:et.

Kränkande kyssar

Är det endast jag som reagerar när jag står med en polare och hennes respektive och de mitt i vår konversation börjar nafsa på diverse olika lemmar?

Jag tycker det är oförskämt att hålla på med varandra i ett sällskap. En puss vid ankomst och farväl, en ömt placerad hand på låret, handen inborrad i den andres kalufs rör mig inte i ryggen men när det slafsas framför mina ögon blir jag förbannad.

Allvarligt, hur tror ni vi andra upplever situationen? Eller ni kanske uppskattar när folk mitt i en allmän diskussion börjar med sitt förspel. Är det så att ni tror att vi ska sucka förundrat och le för att det är så sött att se er tillsammans? Tro mig, jag tittar gärna på håll men noncharlera mig inte.

Det är inte bara oförskämt, det är även otroligt barnsligt. Det är som om ni hoppar upp och ned och vevar med armarna samtidigt som ni skriker " se mig SE MIG". Tack, men lagom är bäst och tro det eller ej men jag föredrar att se mer av er än era slafsande munnar.

Missuppfatta mig inte för jag talar inte om när dyngraka vänner trycker upp någon på krogen. Jag talar inte heller om en puss här och där, då och då och lite ömhet. Nej, jag talar om de par som aldrig respekterar omgivningen och sitter ihop för jämnan slickandes varandras öronsnibbar. Problemet är att de aldrig kommer förstå då ingen i deras omgivning kommer ge igen med samma skrot och korn då de vet hur tragiskt beteendet är.

1:a april

Här har jag suttit och läst DN över nätet och inte haft en tanke på dagens datum. Bäst att hålla mun idag så inte någon av mina välkända grodor visar sig.