Felskrivna läkarjournaler

Under högstadiet under en skidsemester fick familjen tag på en mängd av felskriva läkarjournaler. Från att i början inte förstått det roliga på grund av min låga ålder låg jag till slut och vek mig av skratt i soffan. Av okänd anledning kom jag att tänka på det hela idag och genom lite googlande fann jag det jag så länge saknat. Såhär inför tentaperioden tänkte jag därför dela med mig av mina favoriter, läs dem noga så att du inte gör en Ylva och först missar poängen:

• Idag till lunch får patienten akuta diarréer.
• Har huvudvärk i huvudet.
• Kräkningarna försvann på eftermiddagen. Likaså maken.
• Änka sedan 1980 då patienten dog i hjärtinfarkt.
• Ibland mår patienten bättre, ibland sämre. Ibland mår hon inte alls.
• Har börjat få blodiga små matskedar i avföringen upp till 15 gånger per dag.
• Då patienten numera är död hör hon inte längre vad jag säger.
• Patienten tycker att höger stortå hänger ner något jämfört med de andra fingrarna.
• Patienten befinns kraftigt överviktig när hon gör vågen.
• Patienten informerad om obduktionsresultatet.
• Har nu fått rullstol och ämnar åka till Norrköping med denna.
• Mat får han från sonen som ligger infryst.
• Halsen som patienten hade besvär med nu i höstas är nu borta.
• Patienten är gravid i 19:e månaden.
• Fick dock besked om att hjärtat var bra, men att hon skulle återkomma om hon blev medvetslös.
• Slipsen nedsys i såret.
• Aktuella mediciner: vet inte vad de heter.
• Patienten tål inte ost, mjölk eller smör, ej heller modern och en bror.
• Sköts i hemmet av maken som är militär.
• Patienten har återigen fått ont i värken.
• Hon beskriver huvudvärken som spännande
• Avföringen har samma färg som dörrarna på avdelning 19.
• Detta var de patienter som blev liggande på mitt skrivbord.
• Har fått större hemsamarit men tycker inte att det räcker ändå.
• Som preventivmetod har patienten använt oavbrutet samlag
• Patienten jobbar som elektriker. Inga kända proppar i släkten

Fick du inte nog har jag ett helt dokument som jag enkelt mailar över.

Spinning 1

De finns de som påpekar mitt val av spinningpass då de oftas faller inom den enklaste kategorin. De påstår att passet inte blir lika givande trots att träningsformen är individuell då de omges av massa slöfockar.

Till viss del är det sant. Borta i ett hörn sitter Kent, 45 utan att ha lagt på något motstånd så att han hoppar fram på cykeln. På de fria minuterna lägger han all sin kraft för att saker och ting ska se ansträngande ut för att imponera på träningsledaren.

Mia i tjugo års åldern gör allting för att se bra ut på cykeln och svettas har aldrig riktigt varit hennes grej. Var tjugonde sekund sneglar hon över på min cykeln för att se hur hon ligger till viktmässigt. Vad Mia inte vet är att hon ligger sisådär fem styrkevarv efter mig då hon spinner på för fullt när de övriga i salen knappt orkar trampa runt pedalerna i den tänkta uppförsbacken.

Lisa och hennes pojkvän är så kära att de tvunget måste dela vattenflaska under hela passet. I varje låtbyte pussas de lite lätt samtidigt som hon ger mig arga blicken då jag frågande iaktar dem.

De må vara sant att jag väljer att omge mig med slöfockar där jag sitter och svettas som en gris i ett icke smickrande pannband för att slippa känna svetten rinna i ansiktet. Tyvärr är det spinningpasset som passar mig bäst under måndags eftermiddagen och så det gäller att sporra sig själv.

Måndag

Dagen har inte ens börjat och ändå är det bara sängen som lockar. Hade det inte varit för solen hade det blivit en värdelös dag, det finns ingenting som lockar.

Citat

Uppåt Framåt i natt, raggningsförsök:

Kille ~25 : Har du gjort lumpen?
Ylva: ÖH NEJ, världens förolämpning!
Kille ~25 : Nej, alltså det var en komplimang, du är så vältränad och biffig!

Efterfest

Det är inte bara en som påpekat hur dum i huvudet jag är då jag ständigt vaknar innan nio oberoende på hur sent jag stängde mina blå. Söndagmorgon klockan nio, efter endast ett par timmars sömn hade jag dragit mig länge nog.

När inte ens nyhetsmorgon börjat och endast japansk manga visas på alla betalkanaler är dagen för ung. När även lamporna hos pensionären rätt över är släckta, när ingen är online på msn och kiosken i hörnet som alltid har öppet är stängd önskar jag innerligt att jag bara kunde somna om och njuta. Istället sitter jag här, sugen på våfflor men utan varesig sylt, socker och framför allt våffeljärn verkar begäret vara omöjligt att mätta.

Sminket från igår förstärker mina påsar under ögonen, kappan ligger i en hög på hallgolvet tillsammans med strumpbyxorna. Fortfarande förvånad över att ha blivit förfrågad om jag gjort lumpen en gång i tiden då jag var så vältränad och biffig. Biffen, ett smeknamn från högstadiet på grund av min skelettliknande skepnad av min dåvarande allra bästa vän.

Skrämd över min ålder och mitt pensionärsliknande beteende angående efterfester begav jag mig till en i Linné, den första på flera år, trots att jag nuförtiden inte är lika naiv och mycket väl vet vad det handlar om. Egentligen handlade det om att det var åt mitt håll och att taxin dit var gratis. Väl på plats uttråkad då jag inte alls var intresserad utan snarare för full för att inse var jag egentligen borde befinna mig. Tio minuter senare, en kvart traskade jag därför lycklig därifrån fastklistrad i telefonen för att likt ett under hinna köpa två burgare innan jag anfådd kastade mig på vagnen.

Efterfest, ett minne blott, så länge vi inte endast är två. För även om folket i lägenheten var juridikstudenter och chalmerister så kändes det som jag var fjorton år och skulle ha sex igen för första gången.

Hey there Delilah

Don't you worry about the distance

I'm right there if you get lonely

Give this song another listen

Close your eyes

Listen to my voice it's my disguise

I'm by your side

Orkanvindar

Att bo i en hörnlägenhet alldeles vid havet är inte alltid något positivt. När vinden blåser så att hela fläktsystemet tjuter, när luften far genom ventilationstrummorna så att det dånar inne på toaletten samtidigt som hela lägenheten skakar och fönsterhasparna vickar inser jag nackdelarna.

De stängde av Älvsborgsbron precis då jag själv kämpade mig fram för Älvsborgsgatan gåendes mot en vind som verkligen hindrade min framfart. Högröd i ansiktet av ansträngning kämpade jag mig fram samtidigt som jag insåg hur komisk min framfart måste se ut för eventuella beskådare inomhus.

Mitt spontana förslag att besöka Röda sten och låta oss fläktas av vinden och göra årets första vildskri blev aldrig av. Ni vet den där underbara känslan att känna sig maktlös mot vinden och bara skrika för själva glädjen och frihetens skull.

Det blåste igår och med tv-volymen på max, för att kunna urskilja vad som sades, långt sittandes från fönstret funderades över vad den senaste smällen från fläktsystemet innebar njöt jag av en delikat middag med perfekt sällskap.

Zuur

Bakom allt finns en tanke. Zuur, holländska för bitter.

En känsla som inte hört av sig på evigheter men likväl bildar min personlighet.

Rutin

Det händer ingenting i mitt liv just nu, nada. Allt är som vanligt och värst av allt är att det slår mig där jag sitter apatisk med mobiltelefonen på 7:ans spårvagn och får frågan.

Innan jag hunnit blinka har hela veckan passerat. Från den himmel jag hade hoppats vara blå faller regnet. Endast ett antal mattetal ligger emellan mig och min efterlängtade helg.

Helt plötsligt slår det mig att hela mitt liv för tillfället går på rutin. Vardagarna fylls med träning och plugg och helgerna har förvisso det senaste blivit mer än lyckade men tyvärr utan den där extra spänningen jag eftersträvar.

Det händer ingenting i mitt liv just nu, allt är sådär vanligt. Trots tristessen och avsaknaden av äventyr trivs jag, har helt enkelt inget att klaga på.