Köpebröd

Ett blygsamt bett följt av en enorm tugga. Hur mycket jag än vill tro att brödet ska smälta i munnen består det innan käkarna långsamt maler det till småbitar. Bröd, denna ljuva sötma, bröd. Hungern förintas men jag fortsätter att äta, maniskt, med uppspärrade ögon.

Gräset är alltid grönare på andra sidan och tro mig, gurkskivorna på smörgåsen lyser, lockar mig illvilligt till rörelse. Dagen innan tenta, dagen då jag förtjänar guld och gröna skogar sitter jag därför nöjd, belönad med något så smarrigt och smaklöksretande som köpebröd.

För knappt ett år sedan var historien annorlunda då jag trotsigt bestämde mig för att tillreda mina egna limpor och bullar, för ingen tackar nej till hembakat bröd. En nybakad morotsbulle som får smöret att smälta graciöst tillsammans med en bit ost och paprika, en nybakad russinlimpa med rökt skinka och groddar. För de vi själva anser som delikat är det vi sällan själva smakar.

Ett blygsamt bett, sedan möler jag in hela polarkakan i munnen. En ljuv sötma för mungiporna uppåt, godare än efterrätt, kanske sötare. Njuter av var tugga, håller mig i skinnet för att inte varsamt slicka av smöret likt en treåring. Fluffigt sött bröd granerat med smör, knäckebröden skriker i skåpet. Dagen innan tenta, då spelar ingenting roll.