Mycket beror nog på mina föräldrars åsikt för säg mig vad tar vi egentligen inte efter? Det är svårt att själv välja fotbollslag när du blir medsläpad som femåring och obedd att hoppa upp och ned när de blåvita skjuter bollen i mål. Samtidigt präglas hela din uppfostran av politiska åsikter trots att de kanske aldrig uttalas för även soffliggarna bär en angående etik och moral.
Jag anser det ohyfsat och nästintill kränkande då en troende kristen som är väl medveten om min ateistiska åsikt försöker frälsa mig. Samtidigt som jag tappar hakan och spärrar upp ögonen av avsky är situationen så bisarr att jag brister ut i skratt för ingen av alla de herrar som påstås finnas där uppe i skyn kan göra mig fri från mina synder.
Att vara troende i dagens moderna samhälle kan jag ibland tyckas vara aningens gammalmodigt baserat på dagens vetenskapliga upptäckter. Då syftar jag inte på de som tror på liv efter döden, för den åsikten bär även jag, utan det handlar om tron på någon allsmäktig som skapat jorden och dess härligheter. Det handlar om de som genomsyrar hela sitt liv med religionen och anpassar alla sina handlingar därefter.
Religion handlar om tolkningar och kanske kan även jag i någon synvinkel räknas som troende. Jag föraktar ingen men extreminister gör mig mörkrädd om natten. Att kärlek mellan olika religioner är förbjudet har förstört mer än vad det skapat och tyvärr har jag vänner som fått lida. Angående kristendomen skäms jag när de påstås att äktenskapet är något mellan kvinna och man. Äktenskapet trodde jag nämligen själv berodde på kärlek och endast tanken att någon skulle hindra någon från giftemål på grund av sin läggning är skrämmande.
Religion i dagens samhälle förstör enligt mig mer än vad det bringar glädje. Det svenska samhället bygger på den kristna etiken och moralen, något jag är glad för, men allt annat babbel kan kvitta. Vi lever trots allt på 2000-talet där tron på människan och hennes färdighet regerar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag tror ens tro är viktig först när man är med i en livskris av något slag. det är då man vill tro på något, eftersom det skänker hopp åt så många människor. Jag själv har kommit väldigt långt från min tro så jag kan inte säga mer än att ja tror på gud o att jag hoppas det finns en himmel. och det e av själviska själ då ja vill träffa min pappa igen..och det ger mig en tröst..Men jag tror oxå att det e jordlivet som är himlen, det är här vi kan välja att göra vad vi vill.. här har vi en makt att påverka vardagen :) Så ja... men andligheten är viktig men det behöver inte ha med religion o göra har jag lärt mig i skolan:P
Precis, det är två skilda saker!
Vet inte om jag skulle kalla det egoistiskt, allt som skapar tröst är väl något positivt för i ditt fall går det ju inte ut negativt över någon annan!
Skicka en kommentar