Sommartid

Då jag inte längre är Gp-prenumerant och inte tittar dagligen på Aktuellt lurar påhitt som sommartid likt en lövtäckt fallgrop.

Söndag. När jag för en gångs skull lyckas sova längre än till 9 efter en utekväll och jag med nöd och näppe pallrar mig upp halv tolv för att hinna bli av med baksmällan innan träningen så rycks en timme ifrån mig så fort jag sätter på telefonen.

Sommartid, värdelöst, avskyr detta moderna påhitt. Påpeka inte för mig att det är något positivt för det är jag tyvärr väl medveten om. Dock kommer jag aldrig glömma när jag som 7 åring stod och väntade på att få gå in i klassrummet och klockan stod på 8. Vid den tiden hade vi en fritidspedagog, eller vad hon nu var, som hette Waltraud. Nu i efterhand kan jag misstänka att kvinnan vi barn avskydde och var grova nog, ja vi tyckte faktiskt det, att kalla Valtroll var invandrad jude.

I alla fall, Valtroll blev rent ut sagt förbannad när jag liten och käck påpekade att klockan egentligen var 7 för små barn, ni förstår, så fick jag inte säga. En rejäl utskällning var precis vad som haglade över mig tillsammans med mängder av saliv och hade Valtroll fått bestämma hade det blivit dumstrut och skamvrån för mig resten av dagen.

Så fråga mig aldrig varför jag avskyr sommartid. Fenomenet tar inte bara en timme ifrån mig, och en timme är mycket värd i dagens samhälle, det påminner mig även om tragiska barnaminnen.