Något som beundrar mig hos människor med utländskt påbrå och det gäller såväl greker som japaner är deras hjälpsamhet i svåra sitautioner. Det är aldrig tal om att ge för mycket och inte dela med sig av vare sig prylar eller omtanke.
Svenskar engagerar sig sällan i en främlings misär då de inte anser sig ha med saken att göra. De rycker endast lätt på axlarna, kastar ett par glåpord och går stöddigt från platsen. Nysvenskarna däremot, stannar upp och gör allt de kan för att vara till hjälp.
Ingen uppskattar hjälpen mer än en människa i nöd. Det krävs så lite för att göra underverk. En klapp på axeln, ett par värmande ord eller varför inte bara lite respekt och medmänsklighet?
Nej, vi blåögda jävlar är för bortskämda. Endast de som själva varit drabbade av olyckan är de som förstår. För i ett samhälle där alla intalar sig att det aldrig händer en själv finns det ingen anledning att hjälpa andra då du aldrig får något i gengälld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar