Barnpizzor

En sak är säker, jag är inte stor i maten och det är inget jag parerar med. Däremot är inflationen gällande pizzor mer än upprörande.

Kommer ni ihåg de gamla klassiska pizzakartongerna med vit bottenfärg och ett tryck i grönt och rött. Deras storlek var enorm, areamässigt, jämfört med dagens bruna kartong som endast fyller upp volymen genom sin höjd.

Nej, detta är oroväckande för aldrig har lilla jag orkat klämma i mig en hel pizza. Förr i tiden var det så pass att jag med nöd och näppe kunde få i mig halva och då fick jag baskemig kämpa och sitta med gaffeln i högsta hugg i över en timma.

Nu sitter jag hemma ett par timmar efter att en hawaii med extra banan minus ost slunkit ned för att skvalpa runt i magsäcken tillsammans med läskeblask. Tro mig, jag är proppmätt men det var utan ansträning hela måltiden försvann.

Så säg mig, är det inte illa. Det som idag säljs som en vanlig pizza är minst sagt i samma storlek som nittiotalets simpla barnpizza.