Uppsvälld

Varje sommar går jag och inbillar mig hur gott det skulle vara med en tiptop eller en daimstrut fast jag egentligen inte är sugen. Därför beslutade jag mig för en timme sedan att motbevisa min egen dumhet.

Nu, dryga timmen efteråt har jag smält i mig både en tiptop och en daimstrut och jag må säga att det inte var något att hänga i granen. I sanningens namn kände jag för att slänga daimstruten men det finns inget bättre sätt att skapa avsmak för något än att äta det när det framkallar spykänslor.

Så nej gott folk, jag blir inte avundsjuk på er i sommar. Sanningen är hård men jag föredrar uppenbarligen sorbetglass.