Springnota

Häromdagen påminde en manlig bekant mig om kvällen som såhär i efterhand har många namn.

Om jag minns alldeles rätt,(och varför skall vi anta något annat?) så var det på självaste långfredagen förra året som mina vänner och jag slog oss ned på en krog för att beskåda hur blåvitt spelade hem en lekande lätt seger.

Dagen i ära var likt en sommardag och trots att jag på sätt och vis blivit dumpad fyllde en konstig lycka min kropp, ni förstår en av de manliga bekanta kanske var lite mer än så på den tiden och innerst inne så handlade dumpningen endast om ett par månaders uppehåll.(med facit i hand).

Av okänd anledning föll det sig så att alla de andra fick betala i förskott, då de beställde i baren, och jag som hade lyxen att bli uppassad av en serivtör fick givetvis vänta med min betalning. Det är därför enligt mig inte speciellt konstigt att jag lämnade stället med ett stort leende på läpparna i armkrok med A. för att sekunderna därefter få kinderna fulla med blod.

-Ursäkta damen, URSÄKTA! Har inte du glömt betala?

Endast synen av den utspringande serivtören fick mig att vilja sjunka genom jorden. Aldrig skulle väl jag: den naiva godtrogna medborgaren försöka mig på en springnota. Inte nog med att situationen var pinsam i sig. Givetvis brast de övriga ut i asgarv för somliga saker verkar endast drabba mig tack vare min svävande tankegång.

Skamset bad jag om ursäkt och rusade in till bardisken. Lyckligtvis var de andra i sällskapet aningens berusade när vi begav hos hem till A. och han lyckades som vanligt reta mig i den mängd att jag endast såg det som den slags uppvaktning det var.