När någon frågar mig var jag kommer ifrån beror mitt svar på var jag befinner mig. Är jag utomlands svarar jag givetvis Sverige och inte Göteborg. Befinner jag mig hemma svarar jag däremot självfallet vilken stadsdel jag bor i och inte Sverige, för nästan alla svensktalande är väl svenskar?
Jag tycker det är skrämmande när människor med utländskt påbrå inte ser sig som svenskar utan hellre benämner sig som invandrare. Vad är det egentligen som gör mig till svensk? Jo inget annat än mitt medborgarskap. Invandrare och svensk är inte två skilda begrepp. Jag är inte alls förtjust i benämningen utan föredrar nysvenskar för det är väl med talande? Anledningen till mitt val av en föregående rubrik är just för att väcka anstöt.
För mig står invandrare för en livsstil och inte en hudfärg. För även om det är medborgarskapet som gör oss till svenskar så förknippas svensken med en viss etik och moral. En människa med svenskt påbrå kan bryta och en med utländskt påbrå kan behärska språket som rinnande vatten.
Nej, bort med invandrare, blattar och svennar. Visst måste vi människor kategorisera men är det inte mer passande att benämna de olika typerna efter sin livsstil. För att en av mina bästa vänner är invandrare säger inget men att bedömma henne som stilren, bohemisk eller ghetto är både mer rättvist och talande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar