Skräckscenarion

Folk blir överfallna, det är inget någon kan ha undgått men att gå runt och vara rädd är enligt mig detsamma som att ta död på livets sötma.

En god vän till mig rabblar upp skräckscenario efter scenario, redan efter ett par sekunder stänger jag av öronen. Visst det kan hända och det händer men att göra mig illa är ingen bedrift och att vara på fel plats vid fel tidpunkt är ju inget vi är medvetna om förrän efteråt.

Vännen ifråga ber mig alltid skicka ett sms när jag väl kommit hem, något jag alltid glömmer. Att jag ska lova något jag redan iförväg vet att jag kommer glömma skapar bara oro. Krasst eller vad ni vill kalla det men om jag inte skickar sms:et så vet hon ingenting förrän olyckan redan varit framme och vad gör det då för nytta? För om jag någon dag drabbas så är jag övertygad att jag faktiskt ringer henne efteråt.

Nej, onödig rädsla ger oss ingenting. När ondskan väl är framme sägs det vara något mellan mig och den gud jag inte tror existerar. Peppar peppar ta i trä men saker jag inte kan påverka vill jag inte slösa energi på.