Är det bara jag som skäms och sänker blicken när jag i vanlig promenadtakt nästan springer förbi en pensionär som gör allt för att lägga raksträckan efter sig?
Är det bara jag som rodnar lite lätt och känner mig oförskämd när jag möter deras svettiga ansträngda ansikten med ett flyktigt leende och en blygsam nigning?
Kanske är det så att det endast är jag som tror att jag förolämpar dem med min raska gång. Vem vet, de kanske inte alls lider av sin snigelaktiga framfart utan egentligen självmant valt takten för att hinna se vad som annars bara svischar förbi på näthinnan?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
klart de inte tar illa vid sig. de kan ju varken se eller höra! hahaha
sant så sant:)
Skicka en kommentar